Oöverskådlighet ala grön rektangel

Idag har jag ägnat eftermiddagen och kvällen åt att spela tv-spel tillsammans med Patrick, närmare bestämt fotbollsspelet Pro Evolution Soccer 5 (förkortat PES 5). Med vårt tappra Rosenborg gjorde vi vårt bästa för att hävda oss i den engelska högstadivisionen, och även om vi inte föll med flaggan i topp så föll vi. Pladask. Som en kosmonaut som fångats av Jupiters tyngdlag.

”Men fotbollsspel är ju inte så svåra!” hävdar du kanske i ditt avundsvärda oförstånd, och fram tills idag skulle jag utan tvekan hålla med dig. Grundprinciperna är enkla: En knapp för pass, en för långboll och en för skott. Så långt allt väl.

Det var då jag insåg. Insåg att ”en knapp för pass” var något som kunde innebära sådana oerhörda komplikationer att den som listat ut den fullständiga innebörden borde föräras om inte Nobelpriset i fysik så åtminstone Nobelpriset för... en ”knapp för pass.” Nedan följer ett utdrag av de olika formerna av passar:

Kort pass.
Lång pass.
Crosspass.
Genomskärarpass.
Genomskärarpass i luften.
Direktpass.
Väggspelspass.
Samt min favorit: Manuell pass.

Det där är ett urval av passarna. ETT URVAL! Lägg till detta minst lika många antal sorters skott, ett för ett normalbegåvat mänskligt psyke fullständigt oöverskådligt antal taktiska finesser och dribblingsmoment samt det faktum att jag och Patrick i vår okunnighet valde att spela på svårighetsgrad ”tre av fem” (läs: demoniskt överdjävligt löjlsvårt) och du får en spelkväll där en 0-0 match med en träff i trävirket mot Middlesborough sågs som en seger likvärdig med USA:s seger mot Sovjetunionen i ishockey 1980.
Därmed inte sagt att vi gett upp. Vi har bara börjat om. Med Djurgården.

En intressant betraktelse är att Rosenborg har en snittålder på cirka 35 år med Ørjan Berg, vår trotjänare och kapten, i spetsen med sina dryga 38.

Dagens blogglåt är 1999 av Nogawa Sakura!