Klassificeringsresa

Imorgon är det tanken att åtminstone delar av flocken bibliotekariestuderande jag tillhör skall åka till Stockholm. Tanken är att vi skall åka hemifrån runt tjugo över sju, vilket för mig är strapats av mer eller mindre samma magnitud som Ola Skinnarmos polarvandring, och tanken är att vi väl på plats i Stockholm skall besöka ett antal bibliotek med, åtminstone på ytan, starkt rojalistisk anknytning (Kungliga biblioteket och Bernadottebiblioteket).

Det är det som är tanken. Har dock känslan av att praktiken kommer att kunna te sig lite sisådär precis hur som helst. Nu såhär dagen innan avfärd har vi åtminstone fått ett schema med lite semiaktuella tider på, vilket hade varit skönt att ha för sisådär en till två veckor sedan. Har dåligt samvete för att jag inte hört av mig till stockholmskontakten Hampus, vilket bottnar dels i att jag inte haft någon möjlighet att planera min vistelse och dels i min egen alienerande oförmåga vad gäller att ta kontakt med de som betyder något för mig. Får fundera fram en lösning under den överdrivet långa färden till den Kungliga Hufvudstaden.

Dagens höjdpunkt var en promenad till affären i regnet. Det är något med kombinationen av regn, mörker, paraplyer och gatlampor som gör att jag mår bra. Det gör mig inte glad, snarare melankolisk, men jag blir balanserad. Dels beror det nog på en av min personliga filmhistorias favoritupplevelser, när storasystern i Tonari Totoro (löst översatt: ”Min granneTotoro” väntar på bussen i regnet med sin lillasyster på ryggen och ett paraply prekärt balanserat över dem båda. Dels beror det på helt andra saker. Nästan alla saker. Lite som om livet fram till nu bara fanns till för att sammanfatta hur jag känner när jag promenerar i regnet. Med paraply. I mörkret. Under en motsägelsefull gatlampa.

Dagens blogglåt är ”Strangers” av Yoko Kanno men framförd av Raj Ramayya

Dagens anime är avsnitt tre av Yamato Nadeshiko Shichi Henge. En makeover-komedi där fyra småbögiga hunkar gör en ful tjej snygg. Förvånansvärt kul.

Tonari Totoro går för övrigt upp på svensk biograf i November. Inte fy skam för en 18 år gammal film.