Att gå balansgång

Det har blivit svårt att blogga på sistone, eftersom det enda jag kommer på att skriva om är sådant som jag egentligen inte vill skriva om eftersom det blir för personligt. För det är en sak att skriva små fragment av känslor som att det är mysigt att promenera när det regnar, men en helt annan att börja nysta och djuphavsdyka och använda bloggmediet som en offentlig plats för reflektioner.
Risken är överhängande att bloggen då blir den första plats man offentliggör något, och att man istället för att prata med de som betyder något säger det till någon slags allmänhet. Vilket i sin tur innebär att man signalerar till de som betyder något att de inte betyder lika mycket som genomsnittsmänniskan.
Och det vore lögn och förbannad dikt.

I vilket fall så blev jag under gårdagen en aning mer insiktsfull, och det kändes fruktansvärt skönt.
Jag tror nämligen att jag just fått förklarat för mig själv varför människor (inklusive mig själv, jag är inte över människa) så gärna pratar skit om andra människor.
Men vad det beror på tänker jag inte berätta om förrän nästa gång, så att jag har något att skriva om då också.