Att hamna bakom

Ibland händer det saker. Ibland händer det väldigt många saker samtidigt. Saker som vältrar sig in över ens överskådliga smått förvissnade blomsteräng till liv likt en lavin av skit och dålig tajming. Men skit är ju också gödsel. Så se upp för mutantblommor framöver.

Det började med att jag bestämde mig för att installera om operativsystemet i min dator, vilket i sig inte brukar bereda något oöverstigligt hinder, och speciellt inte den här gången, eftersom Patrick hjälpte mig med säkerhetskopieringen (och en hel del annat) vilket gjorde resan betydligt mycket mindre svår än den kunde ha blivit.

Men att installera om en dator från grunden är något som aldrig är utan sitt pris. Det är ungefär som att se sin lägenhet, totalt förfallen och nedlusad med skräp, lort och allsköns otyg, och bestämma sig för att nej, det här går inte att städa. Varefter man räddar det allra viktigaste ut i korridoren utanför, apterar lägenheten med Nobels favorituppfinning och jämnar fanskapet med marken.

Sen bygger man upp lägenheten igen. Från grunden. Håller fortfarande på med den biten, allt eftersom.

Sen har jag varit sjuk också. Jag är nästan aldrig sjuk, så jag har inte ens Alvedon hemma. Dock när jag någon form av inbillning som går ut på att varje gång man tar ett piller så förlänger man sjuktiden med så lång tid som pillret verkar, eftersom kroppen inte febrar då och därför inte bekämpar bakterierna och/eller virusen. Därför försöker jag i så stor utsträckning som möjligt att ligga där och febersvettas och ungefär precis orka se på anime. Kanske är det någon slags psykologisk placeboeffekt, men jag blev åtminstone frisk på två dagar!

Nu är det sent. Men jag har lite fler saker att berätta, så jag kanske kommer tillbaka. Trots att jag missade mitt månadsjubileum.