Ett sjunkande projekt

Idag har jag varit, och är fortfarande, hemma hos Sandra. Ofta när jag är hemma hos Sandra så har vi någon form av projekt, och ett tämligen vanligt förekommande sådant är s.k. second hand-pusslande. Dessa grundar sig oftast, för att inte säga alltid, i att Sandra hittar ett pussel på second hand och köper det varpå jag sedan av skuldkänslor känner mig tvungen att delta eftersom jag vet hur tråkigt det är att pussla ensam. Eller, det vet jag egentligen inte, men jag kan tänka mig. Och jag vill verkligen framåhålla att det inte är inte för att jag tycker det är ganska kul att pussla, för sånt gillar bara typ pensionärer. Särskilt på fredagskvällar när man kunde vara ute och lägra blondiner.

Det spännande med second hand-pusslande i allmänhet är att det alltid blir en liten överraskning i slutet eftersom den senare ägaren ofta är en sadist som medvetet kremerat en av bitarna i sitt nylagda 2000-bitarspussel innan han lämnar in det till Myrornas.

Det spännande med second hand-pusslandet just den här gången i synnerhet var att det var ett pussel i 3d, vilket i det medföljande lilla häftet beskrevs som en helt ny konstform . Detta fick vanliga platta pussel att framstå som kvarlämningar från bronsåldern och även om jag innerst inne hyste en viss skepsis till vår förmåga att tänka i så pass nya dimensioner som en z-axel så gav vi det en rejäl chans.

Och det funkade! Och alla bitarna fanns med! Och det kändes asballt att fixa ihop alla separerade segment till en fungerande helhet! Att sen motivet var samma båt som stora delar av filmen Titanic utspelar sig på, det kan man bara rytmiskt gungande mysa åt. Nu blir det Taj Mahal nästa!

Se bara hur maniskt uppspelt jag blev på bilden.

Dagens blogglåt har valts av Sandra eftersom hon packar i bakgrunden. Den är hursomhelst ”Ever Fallen in Love” av Nouvelle Vague. Aldrig hört talas om dem, men allt är väl!

Dagens anime blir avsnitt tre av Hataraki Man så fort jag kommer hem! Höstsäsongens bästa.