Att flyga på hjul

Har ägnat delar av en mer än lovligt slö lördag åt att se färdigt de sista avsnitten av Air Gear. En anime som, liksom så mycket annat i den här bloggens kortlivade historia fångar en känsla, förutsatt att man kan kisa tillräckligt mycket för att bortse från en mer än lovlig andel perversa moment som om man vill vara snäll kan fungera som ”stämningsupplättare”.

Serien bygger på att det uppfunnits rullskridskor med inbyggda motorer (s.k. Air Treks) vilket gör att man kan åka mycket snabbare och hoppa mycket högre än tidigare, och det är här känslan ligger. En känsla av viktlöshet där ingenting spelar någon roll. Ett hopp från ett hustak in i ett svävande vakuum där upp och ner är meningslöst och där tanken på att man en gång skall landa långt nedanför på den normalt så oundvikliga marken bara är en dimmig kontur som aldrig behöver ta form.

Det är egentligen seriens enda kvalitet, och jag skulle väl egentligen inte rekommendera den till någon, men så är det med mycket anime. Man får stå ut med inkonsekvenser, lösa trådar, klichéer och ecchi-humor, för någonstans där nere, eller uppe, finns en dröm om något. Ett koncept som i sig gör avsnitt efter avsnitt värt att existera sig igenom.

För alla vill väl kunna flyga?

Dagens blogglåt är Skygrinder av Skankfunk från soundtracket till just Air Gear. Lyssnar man på den och blundar så kan man flyga lite, lite, grand.