The Soundtracks of my Life

Hej! Idag skall du få chanson att lära dig lite mer om min musiksmak. Eller snarare musikfilosofi.
Efter att ha tagit mig en titt på min topplista på last.fm så har jag konstaterat att samtliga på plats 1-10 är kompositörer av soundtracks till film eller spel, vilket kanske kan slutas till att vara något udda. Så varför?

Egentligen är tanken bakom soundtracks så plastig och ytlig att det är svårt att tänka sig något vidrigare. För där en normal artist gör en svängig folkmusikdänga för att artisten är intresserad av att just göra folkmusik så gör soundtrackkompositören en tolkning av hur en svängig folmusikdänga skulle kunna låta, för att spegla eller ge en skuggbild av musiken med avsikt att förstärka någonting annat, t.ex. en film. Det blir aldrig äkta.

Men. Genom att rycka loss soundtracket från sin naturliga miljö går det att göra tolkningarna till sina egna, så att de på sikt blir skuggbilder av ens egen verklighet. Visserligen något som kontrollerar ens tankar, precis som all musik, men också något som du själv har makt över. För åtminstone instrumentella soundtracks kan inte göra mer än binda dig vid en sinnesstämning, och vad du sedan gör med den sinnesstämningen, det är helt upp till dig själv.

Dagens blogglåt är ”Yearning” från soundtracket till Nana the Movie. Jag har ingen aning om vem som komponerat den.

Kvinnan på bilden är topplistetvåan Yoko Kanno. Hon förtjänade en bild efter allt tjat om henne hittills i bloggen.