Exploaterandet av nonsens

Dagens blogg fick sin upprinnelse i en länk från Sandra. Men innan vi kommer till hennes länk: Historik.

Någon gång i våras fick jag en länk från min vän Daniel. Klippet var oerhört enkelt och föreställde en animerad flicka (närmare bestämt Orihime från den tämligen mediokra animen Bleach) som i ena handen roterade vad som liknade en purjolök. Till detta korta klipp repeterades ett fragment av någon form av finsk polka (idag vet jag tack vare Wikipedia att det var Ievan Polka av Loituma) om och om igen och vi, eller kanske mest jag, fascinerades, hypnotiserades, av simpelheten och försökte pressa mitt psyke till de yttersta odefinierbara gränserna av nonsenstolerans genom att ha klippet igång så länge som möjligt. Du kan se klippet här om du inte redan har. Låt det gärna sjunka in under någon minut.

Sådana här dagsländeklipp är inte ovanliga, vare sig de föreställer en Harrison Ford som i oändlighet levererar onelinern ”Get off my plane” från Air Force One, två ungdomar som fäktas med sina penisar, en dansande Batman eller en från den här listan och jag fäste därför inte speciellt mycket vikt vid den.

Snabbspolning (cool mental effekt va?)

Idag fick jag som sagt en länk av Sandra, vilket via ett antal snabba informationssökningar värdiga en snart färdigutbildad bibliotekarie mynnade ut i vad jag nog bara kan beskriva som skräckblandad fasa. Länken var en blek men välment kopia där flickan bytts ut mot storbystade Kasumi från Dead or Alive, men sedan eskalerade det snabbt.

För uppenbarligen har Jamba, en av norra halvklotets största smältdeglar för försäljning av meningslösa mobiltillbehör till överpris, snappat upp klippet och i sann kommersiell andra kört klippet genom det filter som säger att allt bli häftigare om det
a. Får ett trumkomp
b. Är i 3d
c. Har minst en festlig dans
Resultatet: The Dolly Song. (den länken gjorde ont)

Egentligen är det ju meningslöst att bli speciellt upprörd över detta, och egentligen så är jag inte heller speciellt upprörd, utan snarare häpen. Just för att klippet från början var så nonsensartat och simpelt. Det bevisar också en tes:

Oavsett hur meningslöst något är kommer det att exploateras, förutsatt att det finns ett intresse.


Dagens blogglåt är Video Kid av The Birthday Massacre. För jag tänker inte inkludera finsk polka i mina Hewohits! Dessutom vore höjden av ironi att bli stämd för brott mot immaterialrätten av Jamba.

Dagens anime var de avslutande fyra avsnitten av Akagi. Ron!

Vill också efter korrekturläsning klargöra att jag inte lägger någon form av skuld på allas vår Sandra. Som allra högst är hon ett offer för krafter långt större än någon av oss.

En annan intressant iakttagelse är att Loituma blivit väldigt mycket kändare sedan klippet med den snurrande löken blivit populärt. Väldigt mystiskt med tanke på att skaparen till klippet förmodligen publicerat låten utan tillstånd. Jag trodde nämligen att piratkopiering skadade musiker istället för att öka skivförsäljningen och skapa gratis marknadsföring. Eller hur var det nu?