Textuella svårigheter

Idag är första dagen när det på förhand känns lite motigt att få ihop en blogg. Jag har ämnen så det räcker för ett tag framöver, men ingen av dem tycks matcha min sinnesstämning riktigt, och då känns det inte rätt att skriva om dem. För den här bloggen har kommit att handla mycket om känslor. Inga seriösa förstås, för visar jag sådan svaghet skulle mina försök till cyniskt eterdrypande humor bli lidande och det blir ingen glad av.

Men just i sådana här fall är det skönt att ha en samling soundtracks liggande, för att ladda mig med något som om man kisar med ögonen och tittar genom ett par lager gladpack skulle kunna misstas för entusiasm. Och just nu råkade det vara just vad jag behövde! (I en grammatiskt inte helt orelaterad not gillar jag att börja meningar med ”men, ”för” och ”och”. Det och kursiveringar. Och parenteser).

Låten som just fick fart på mig var introlåten till Hataraki Man. Något så oansenligt som en anime om en kvinna, Hiroko, som jobbar som skribent på en tidning, men som just för att den inte innehåller en vampyr, en exorcist, eller en kampsportsfanatiker lyckas kännas så förfriskande annorlunda. Visserligen har huvudpersonen den avundsvärda förmågan att gå in i ”shigoto moudo” (Working mode) då hon kan nå totalt fokus på jobbet och arbeta tre gånger så fort, men det är hennes enda ”superkraft”!

Hiroko är enormt tävlingsinriktad och springer alltid nedför rulltrappan till tunnelbanan för att hinna med trots att tågen går var femte minut, vilket gör henne till min totala motsats eftersom jag hellre låtsas som om jag inte ens skall med bussen när jag ser den komma körande då jag har en bit kvar till hållplatsen. Detta bottnar i sin tur i någon bisarr uppfattning i att alla på (och runt omkring) bussen kommer att skratta åt mig om jag springer.

Jag kanske borde börja springa mer till saker som ren terapi.


Dagens blogglåt är givetvis låten som inspirerade till den. ”Hataraku Otoko” av Puffy.
Hewohits vol.1 utgår därmed sorgligt nog ur sortimentet över blogglåtar. Hör av dig om du missade den!

Dagens anime var avsnitt två av Fist of the North Star från 1987, i ett försök att tillgodogöra mig större delar av någon slags förmodad animekanon.