Att bryta sig loss

Igår var min första självvalt datorfria dag. Jag använde visserligen en dator, eftersom det var ett gruppmöte och vi arbetar med webbdesign, men jag använde inte min dator.

Detta låter kanske inte särskilt spektakulärt, men efter en hel del funderande, reflekterande och framför allt begrundande har någon form av insikt infunnit sig. Datorn suger upp mitt liv.

För visst gör jag saker med datorn, vissa till och med vettiga. Jag pratar med folk, jag söker information, jag spelar spel, men varje gång jag sätter mig där och stirrar in i monitorn så blir jag mer och mer medveten om allt jag inte gör under tiden.

Jag skriver inte.
Jag ritar inte.
Jag läser inte.
Jag lever inte.

Det är en obehaglig insikt, och jag skulle nog helst vara utan den, men samtidigt så är det något bra. För det kan leda till förändring. Så igår var min första datorfria måndag, vilket enligt bästa förmåga kommer att upprepas varje måndag. Och vad hände?

Jag lyssnade på radio - Hej domstol, vilket jag skulle gjort ändå, men via datorradio istället för klockradio. Att få mottagning i mitt betongrätblock till lägenhet krävde en aning kreativitet.

Jag ritade en bild under tiden – Den var rätt ful, men ändå, jag har ju aldrig kunnat rita.

Jag stirrade in i väggen – Under den första halvtimmen. Mest förlamad över att ingenting surrade i bakgrunden och att jag inte kunde komma på något värdigt att sysselsätta mig med.

Jag lyssnade på en cd – Alltså ingen mp3-fil.

Jag läste om Chomsky – Och gillade det.

Jag kände mig lite, lite fri – Och gillade det.

Det låter kanske inte som så mycket, men det var faktiskt mer vettigt än den övriga veckan sammanlagd. Därmed inte sagt att det någonsin kommer bli mer än en dag i veckan. En sjundedel av livet.

Är det här vår tids största drogmissbruk?
Är det här vårt folks opium?


Dagens blogglåt är Sparrow Flies av Woven Hand. Av anledningar som går att läsa i kommentarerna till förra bloggen.